Kapten Corellis mandolin

Filmen Kapten Corellis mandolin.

Kapten Corellis mandolin är en bra roman av den engelske författaren Louis de Bernières. Året är 1941 och den idylliska grekiska ön Kefalinia invaderas av italienska och tyska fascist- naziststyrkor.

Innan vi kommer till getterna vill jag gärna kort återge vad boken handlar om.

Dr. Iannis, en flerspråkig läkare som har en etablerad läkarpraktik på den grekiska ön Kefalinia, bor tillsammans med sin dotter Pelagia (Pelagias mor dog tidigare av tuberkulos) i ett litet hus på ön. Pelagia är en ung kvinna, envis och intelligent, och har lärt sig medicin genom att observera sin far så då och då hjälper hon fadern med olika saker. (Lyssna på den vackra Pelagia’s theme från filmen Kapten Corellis mandolin medan du fortsätter läsa.)

Mandras, en ung fiskare, blir kär i Pelagia efter att ha sökt upp doktor Iannis för en skada han ådragit sig. Han anstränger sig på olika sätt för att visa sin kärlek, vilket ofta får honom att bete sig löjligt i hennes ögon. På grund av detta börjar Pelagia tvivla på om de verkligen är rätt för varandra, eftersom hon vill ha en man som kan prata med henne om politik, historia och filosofi. Pelagia känner dock inte till att Mandras är seriös och intresserad av politik på sitt sätt. Han har nämligen bestämt sig för att slåss mot fascisterna som ockuperat hans ö. Han ger sig därför av till fronten. Pelagia skriver brev till honom men får inga svar. Innan han gav sig av hann de dock med att förlova sig med varandra.

Mandras återvänder några månader senare som en trasig och avmagrad man, infekterad av allehanda parasiter. Pelagia vårdar honom men han ser att hon äcklas av hans sjukdom, så han ger sig av igen för att söka upp sina motståndskamrater. Innan han ger sig av medger han att han aldrig returnerade några av hennes brev för att han är analfabet. Han fortsätter att bekämpa fienden, går med partisagruppen ELAS, men blir allt mer bitter och arg på alla. Så småningom återvänder han till ön för att återuppta förlovningen med Pelagia, men hennes känslor för honom har svalnat och hon vill inte längre vara förlovad med honom. Hon skräms nu istället av honom. I ett desperat försök att få henne tillbaks försöker Mandras våldta henne. När hans mamma Drosoula får reda på vad han gjort säger hon åt honom att han inte längre är hennes son. Mandras blir alltmer förtvivlad och begår till slut självmord.

Under tiden Mandras varit iväg för att bekämpa ockupanterna har några av dem, däribland en ung jovial kapten i den italienska armén vid namn Antonio Corelli, sökt och fått en bostad i doktor Iannis hus.

Efter att Mussolini förlorat makten i en oblodig statskupp 25 juli 1943 gick de italienska trupperna samman med den forna fienden, med de allierade. De italienska divisioner som hade ockuperat Grekland befriades således från sina skyldigheter visavi den fascistiska staten.

Men till ön anländer då tyska soldater för att fortsätta ockupationen. För att kväsa ett växande motstånd beordrar de tyska befälen att många människor ska avrättas, både civilbefolkning och tidigare allierade, däribland kapten Corelli. Han ställs tillsammans med vännen Carlo Guercio inför en exekutionspluton, men Carlo skyddar honom med sin kropp när han möter döden. Den sårade Corelli upptäcks inte och förs av befolkningen tillbaks till Iannis och Pelagias hus. Han håller sig dold för tyskarna, vars order är att döda alla överlevande italienare.

Så snart han är tillräckligt kry flyr Corelli till Italien och lovar Pelagia att återvända så snart kriget har slutat och då, säger han, ska de gifta sig. Som en säkerhet lämnar Corelli sin mandolin till Pelagia som lovar att vårda den tills han kommer tillbaks.

Förtrycket av den grekiska befolkningen är fortsatt stort och detta resulterar i att Pelagia en dag hittar en liten flicka som lämnats på trappan till deras hus. Hon döps till Antonia, samma namn som kapten Corelli hade gett sin mandolin.

Många år senare besöker en gammal man Pelagia. Det är Antonio Corelli, kaptenen, nu en känd musiker som spelar mandolin. Han försöker förklara varför han inte besökt ön tidigare. Han säger då också att han faktiskt har besökt ön en gång tidigare. Då såg han på avstånd Pelagia med den lilla flickan och av detta hade han dragit slutsatsen att hon hade gift sig med en annan man.

Så långt handlingen i romanen. Men ännu inte ett ord om några getter!

Men nu kommer geten in i handlingen. Pelagia har nämligen också en husget som hon vårdar, pratar med och mjölkar, med mera. Geten är och har länge varit ett vanligt djur i Grekland och de fanns vid tiden för romanen ofta som ett av flera husdjur i varje by. Från geten fick man inte bara mat och mjölk utan även päls samt horn- och benämnen när det behövdes. Men Pelagias get är inte bara ett nyttodjur, utan hon behandlar geten som en nära vän som hon i ensamhet kan anförtro allt från vardagsslit till stormande känslosvall. Hon pratar med geten om vad som händer i hennes liv, borstar dess päls, tar bort fästingarna, spenderar timmar på att titta på när hon betar i trädgården. Geten ger den lilla familjen trygghet vart helst än livet för dem. Geten är en familjemedlem och får fritt ströva vart den vill. Men så stjäl några av de italienska soldaterna, av hunger, hennes get och Pelagia blir förtvivlad. Corelli ser hennes förtvivlan och lovar henne en annan get, ett löfte som han till slut kommer att hålla. När han återvänder till byn, fyrtio år efter krigets slut, har han med sig en annan get för att ersätta den förlorade geten. Detta blir en symbol för den eviga kärleken mellan kapten Corelli och Pelagia – en kärlek som aldrig på grund av kriget fick blomma ut.