POONACHI, or the Story of a Goat

Perumal Murugan, POONACHI, or the Story of a Goat, 2016

Den indiska författaren Perumal Murugan är en mycket produktiv författare. Flera romaner har översatts till engelska, bland andra, utöver romanen om geten Poonachi,  Current Show (2004) och One Part Woman (2013).

Boken om geten Poonachi

I romanen The Story of a Goat (2016) driver han med alla de förenklade framställningar av livet på landet som tydligen finns i alla kulturer. Han avslöjar inte bara det mörker som lurar i de pastorala idyllerna utan också det mörker som finns såväl inom oss alla som i de storpolitiska samtida processerna – kanske till och med i en liten gets medvetande.

Historien om en get är exakt det: berättelsen om ett getliv såsom geten (upp)lever det på en gård i södra Indien. Poonachi är en get av magiskt ursprung; hon presenterades som en gåva till ett äldre par av en lång, skuggig figur endast en dag efter att hon hade fötts. Eftersom hon kom från en mystisk figur, räknar paret med att hon kommer att ge dem lycka och välstånd. Verkligheten blir annorlunda. Geten lever ett liv fyllt av förluster och tragedier som i slutändan dränerar parets alla resurser. Men berättelsen handlar ändå om hoppet om ett bättre liv hur tufft detta än blir.

I berättelsen om geten Poonachi får vi genom den allvetande berättaren följa både det gamla parets och Poonachis  liv och tankar. Genom att ge läsaren möjlighet att se världen som Poonachi ser den får vi en annan förståelse av varför en get (eller i alla fall en indisk get) gör som den gör. Medvetandet är inte tomt, utan där finns – om vi får tro berättaren/författaren – både enkla och mer sammansatta tankar om varandet på jorden. Geten tänker och känner vad vi skulle kunna tänka och känna inför samma uppenbarelser. Geten sörjer som vi sörjer en förlust; hon kämpar med skuldkänslor över att hon finns kvar när andra gått bort från jordelivet som vi sörjer när nära och kära går bort; hon är stolt över att ha uppfostrat sina barn (killingar) som vi kan känna oss som stolta föräldrar när vi tittar på våra barn. Livet på gården är på detta sätt ett mikrokosmos av livet i den mänskliga världen, och människorna på gården utsätter – kanske omedvetet – sina djur för samma smärtor som vi – kanske omedvetet – kan utsätta våra medmänniskor för.

Poonachi längtar efter sin älskare, den hon en gång fick killingar tillsammans med, och funderar på hur ”humana” avelsmetoderna är och om de är desamma för både getter och människor. Historien om geten Poonachi är helt klart feministisk till sin karaktär. Det dröjer tills hon får vara tillsammans med sin utvalda livskamrat, och under tiden tvingas hon föda fram och upp nya killingar som har en för henne okänd bock som pappa. Beskrivningen av denna relation och ingrepp från människor som sägs tycka om henne är avgjort våldsam, en parallell till de berättelser om våldtäkt vi kan läsa om idag. “It felt strange to think that a dried-up old goat had invaded her body,” reflekterar hon (med hjälp av den allvetande berättaren) och störs av, blir bedrövad av, att utnyttjas på detta sätt. Murugan visar hur både get och människa har vissa förväntningar som kan relateras till deras kön. Omvårdnaden av geten Poonachi faller mest på den gamla kvinnan, bondens hustru, som också funderar mycket över hennes egen dotter och det ansvar som familjen – och särskilt den gamla kvinnan – har för hennes uppfostran.

Poonachi går mot slutet av berättelsen en dyster framtid till mötes. På gården där hon bor, slaktas getter och getköttet kokar i grytorna. Även om inget av detta är konstigt för de som lever på landet, blir allt detta grymt genom beskrivningen av Poonachis medvetenhet om vad som pågår. Poonachi längtar efter att vara med sina barn och hon förstår exakt vad som händer med getterna som offras och kokas. Dessutom, säger berättaren, är både människor och djur föremål för liknande lagar; varje människa och kast granskas och behandlas på samma sätt som getterna granskas och behandlas.

Det är en sorglig historia om tillståndet i världen, men också en berättelse om oändlig längtan efter något gott.